Tidernas skönhetsideal och modebild går som en pendel som svänger fram och tillbaka. Pinnsmala flickkroppar med lösa kläder varvas med kurviga kvinnor där rumpan är i fokus och huden ska visas så mycket som möjligt. Ja, de olika skönhetsidealen är många och ifrågasätts alltid av någon grupp människor som antingen anser att det är kvinnoförnedrande eller att kroppsformerna inte hyllas tillräckligt.
1600-talet – det franska modet börjar
Här stod mansdräkten i fokus och blev viktigare än kvinnas kläder. Barockens tid var inne med de knäkorta rhengrevebyxorna och den tungt broderade snäva rocken gjorde sitt intåg. Perukerna blev moderna och hängde med hela 1700-talet också.
Kvinnornas klänningar kom att få djupare urringningar och kjolarna pryddes med långa släp. Spets, brodyr och silke blev de viktigaste materialen om man tillhörde överklassen.
1700-talets modebild – rokokon
På 1700-talet var det sekel där de moderna tankarna om frispråkighet och människors lika
värde lade grunden till de åsikter som många samhällen står för idag, som demokratin, konsumtion och fåfänga. 1700-talet var ett mycket utseendefixerat århundrade där skyhöga peruker, smink och korsetter i vackra tyger skulle visa samhällsstatus. Även männen bar ett mode som man idag skulle klassa som oerhört feminint och fjantigt i viss mån. Både män och kvinnor bar höga klackar och blusar eller skjortor med rysch och volanger och perukerna var det ibland ingen större skillnad på.
Ansiktsformen skulle vara liten och rund med stora ögon och liten mun. Hårfästet skulle vara högt och man plockade bort hår eller lade kattbajs på det för att hårväxten skulle hämmas. Hyn skulle vara mycket ljus och man sminkade sig även för att skyla sjukdomar som syfilisfläckar genom att sätta dit svarta prickar som skulle se ut som födelsemärken. Tyvärr innehöll smink arsenik på den tiden som förstörde hyn ännu mer.
1800-talets ideal
I början av 1800-talet kom empireklänningarna med sömmen rakt under bysten. Typiskt mode för den tiden kan man se i Jane Austens böcker eller filmer. Tygen som 
användes mest var linne och klänningarnas underdelar var nästan genomskinliga. Hela modet blev förenklat i jämförelse med 1700-talets lyx. Männens kläder inspirerades, precis som kvinnornas, av kejsare Napoleon I. Man började bära stövlar till knäbyxorna och militärrockens första design föddes. Håret klipptes också kort.
På 1800-talet senare del fortsatte de spända korsetterna och kvinnorna skulle ha en trådsmal midja som resulterade i andningssvårigheter och förstörda inre organ.
I slutet av 1800-talet kom kvinnornas klänningar att framhäva bakpartiet och puffärmar och volanger skådades bland societeten.
1900-talets variation
Inget sekel har varierat sina modeideal lika mycket som 1900
-talet. I början fortsatte 1800-talet att inspirera men efter första världskriget skrotades korsetterna och de raka, halvkorta klänningarna på de numera smalare kvinnokropparna präglade 20-talet. Coco Chanel skulle bli förändringens drottning och introducera långbyxan. Hon gjorde även solbrännan modern, något som förr ansågs fult.
Efter andra världskriget förändrades modet frekvent, från 40-och 50-talens Hollywoodglamour till hippierörelsens frispråkighet där män och kvinnor båda klädde sig i jeans och skjorta och 80-talets hårdrocksmode med nitar och läder till modet man bär idag.